Från Fröken till Fru

Nu är det skärpning järnet. Här kommer nästa steg i vår långa resa, San Diego, som också visade sig vara min favoritdestination på hela resan. Det var kanske speciellt en sak som sög tag i mitt hjärta ordentligt, sea world. Jag fick klappa delfiner, vara ett glas ifrån späckhuggare och även se dessa vackra djur göra de mest fantastiska hoppen jag sett. Jag och vi blev helt betagna och hade gärna övernattat flera nätter tillsammans med dessa vattendjur och den Amerikanska lagstiftningen bara hade tillåtit det. Titta bara på det här.


           

            


Så vackra intelligenta fina djur. Nu är valsafari ett nytt drömresmål för brudparet må jag säga. Samtidigt som det gjorde ont i mig att se dem inlåsta så kunde jag ändå inte sluta le så fort jag såg dem. Jag är väldigt dubbel i det där med inlåsta djur. Hemma går jag av princip inte på cirkus eller djurparker som tar betalt för att visa upp inlåsta djur. Det gör ont i mig att de ska sitta där för att vi ska bli underhållna. Samma på sea world. Trots att de faktiskt jobbar för att både förbättra havsmiljön och räddar skadade djur för att sedan släppa ut dem i de fria. Men jag trängde bort allt det för en stund för det är svårt att inte häpnas över dessa fantastiska varelser.

I San Diego hann vi även med att hyra vattenskoter, äta resans coolaste hamburgare och bo vid havet som tillförde morgonjoggning (resans enda) med fantastisk utsikt. Jag hade gärna stannat fler dagar i denna fina stad, så rekomenderar den verkligen till fler att besöka!

Det är så himla fin dag idag och det är höst. Jag älskar hösten, finns ingen finare årstid om du frågar mig. Alla färger, kalla luften, snygga kläder och skor. Den bästa tiden är helt klart nu! För snart ett år sedan nu fyllde min yngsta syster 23 år och det firade vi med att ge henne systerfotografering bland höstlöven. Jag längtar lite tillbaka och hoppas hösten stannar länge i år. Är jag ensam om att älska en årstid som inte innebär grader över 20 strecket? 



             



Imorgon åker jag norrut för kalas för en fin liten treåring, favoritkillen no1. Jag hoppas solen lyser lika strakt då.

Nu är vi hemma. Äntligen. Jag har jobbat min första dag idag trots att dygnet inte riktigt har velat vända tillbaka sig. Vi vaknade 03.15 imorse och har varit vakna sedan dess. Inatt hoppas vi på sömn. Det är svårt att jobba med halvöppna ögon. Vi har haft det helt fantastiskt. Vi har upplevt så himla mycket saker att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Jo, från början.

Idag får ni LA förpackat i lite bilder och bokstäver. Vi landande och ordnade med hyrbil och velade sedan runt i jakt på en gps. Efter mycket om och men hittade vi till slut hotellet som visade sig vara helt fantastiskt. LA är verkligen en historia för sig. Otroligt långa avstånd, vi spenderade mesta tiden i bil för det går verkligen inte att ta sig runt till fots. Vi besökte Hollywood där jag hittade min stjärna, vi åkte till olika köpcentrum och M gjorde sitt första besök av många under denna resa, i sin favoritbutik Abercrombie&Fitch. Jag kan inte säga att jag var saligt imponerad av LA som stad, mer fascinerad över storheten men jag trivs nog inte med att uppleva saker från bil. Men vi åt mysiga frukostar på cafér och shoppade skor. Det var LA, på ett ungefär.


           

           

           

Igår kom han äntligen hem. Jag vaknade tidigt imorse helt av mig själv och bara låg och njöt av att se honom ligga där brevid mig i sängen, sovandes, alldeles lugn. Tänk att lycka kan vara en knolltott på 1.83 med bruna händer och vigselring på fingret. Vackra du. 

               
                      


Och imorgon åker vi. Jag vet inte huruvida det erbjuds dator längs vägen. Kommer ha min iPhone men det går inte att blogga från den så ni får helt enkelt se det som en bonus OM det blir blogginlägg. Annars kommer det, så fort vi är hemma igen. Med massa ord och bilder på det fantastiska vi har framför oss. Imorgon 04.30 är det vi som trötta stiger på planet mot LA. California, here we come!

California. Gotta love it? Med kärlek i sinnet och California i siktet så bjuder jag är på ett tvättäkta bröllop från just delstaten i väst. Nu är det bara två dagar kvar tills dess att vi är där. Jag kan knappt förstå att det är sant.








Photo: Nancy Neil

Det börjar kännas och jag blir mer och mer nervös. När måste vi vara på Landvetter? Tänk om min väska väger för mycket? Hur packar jag smartast? Tänk om jag glömmer passet? Tänk om jag svarar fel på alla de frågor man alltid får i passkontrollen när man ska in i det stora landet i väst och råkar nämna ordet terrorist eller annat olämpligt så de sätter mig på ett plan tillbaka till svedala igen. Men nej. Så tokigt kan det inte gå, får vi hoppas...



                

Helgen har varit mys. Bott hemma hos mamma och lillasyster hela helgen och det har varit så skönt. Har fått hjälp att både sy in bikini och skor. Min mamma hon kan hon! Vi avslutade myshelgen med ett Miobesök och jag hittade denna hylla på rean och vill hemskans gärna ha men får nog inte plats med den brevid sängen där jag vill att den ska stå...stora problem. Nu är det tre dagar kvar till han kommer hem. Yäy!


               

Igår blev det ingen kvällsträning. Armar och ben behöver vila ibland också. Så jag begav mig till Stoff&Stil som nyss öppnat här hemma i staden. Jag hittade urmycket fina tycker för bröllopsklänningar. Så är du i sytagen och har nära till butiken tycker jag definitivt du ska ta dig en tur dit. Jag vill nästan sy en till. Designa bröllopsklänningar, jesus vilket grymt jobb. Idag åker jag till mamma och Borås då det nalkas jobb i den staden i helgen. Sista helgjobbet denna sommaren nu. Det ska bli kul och skönt att få vila. Sedan kan man börja räkna ner på riktigt.


            

            

Just nu känns det som jag går och går mest hela tiden. Jag har nämligen vägrat köpa busskort utan endast fyllt ett litet plastkort med nödpengar utifall benen inte längre bär mig eller om tiden inte tillåter att jag går. Men annars traskar jag mest hela tiden. M ringer och suckar över att dagarna ute på havet går så långsamt och jag känner mig så hjälplös på andra sidan luren som inte kan hjälpa till. Jag kan inte få tiden att rusa iväg, eller göra nätterna på bryggan mer roliga. Jag önskar att jag kunde. Jag kan bara lyssna, svära åt alla båtar och hav tillsammans med honom och själv räkna ner. 5 dagar kvar innan hemfärd. Bara 5 dagar kvar. Sedan packar vi kappsäcken och drar vidare. Tillsammans denna gången. Kan man längta ihjäl sig? Känner mig som när jag var liten och det är dagen innan julafton. Eller dagen innan man ska få åka till Liseberg. Jag får faktiskt fortfarande samma känsla som vuxen och hoppar upp och ned av glädje. Ett sådant tillfälle är när M har med sig kolasnablar från sina resor. Jag blir lyrisk, helt totalt jättebarnslig men kan inte hjälpa det. Lite så är det också med denna resan. Jag vill bara hoppa upp och ned och hjärtat slåt extra slag.


             


Jobbet börjar dra igång mer och mer och kalendern blir mer och mer uppbokad. Det känns skönt att man gör nytta igen. Att man får hjälpa dem att hjälpa sig själva. Eller bara vara ett stort träd som de kan luta sig mot, sitta ned vid och inte behöva kämpa ensamma. Jag älskar mitt jobb.

Göteborg bjuder på kulturkalas med jag orkar inte bjuda tillbaka. Jag skulle vilja se, göra uppleva men tiden vill inte räcka till. Suck för I-lands problem.

Om 9 dagar åker jag hit. Och får uppleva och se allt det här. Kan ni fatta? Jag vill redan börja packa och letar efter smarta packlösningar och outfits för att resväskan inte ska bli för stor. Det pirrar i hela kroppen. Resan jag längtat efter sedan jag som liten tittade storögt på Thelma&Louise och deras magnifika roadtrip. Men jag lovar en sak. Vi kör inte ut för klipporna i Grand Canyon!

 

Att vakna till solen strålar som gör allt för att tränga in i skuggorna i lägenheten är helt fantastiskt. Jag minns knappt en enda scen av den hemska mardröm som fick mig att vakna skrikandes och kallsvettig efter bara en timmes sömn inatt. Jag minns knappt det bultande hjärtat som nästan hoppade ur bröstkorgen på mig och hur jag försökte ringa honom mitt ute på nordsjön bara för att få höra hans alltid så lugnande "det var bara en dröm". Jag kommer nästan inte ihåg att han inte svarade och hur jag satte på reklamen på TV:n mitt i natten bara för att känna mig mindre ensam. Allt det där flyr bort när solen värmer det kalla rummet där fönstret ha fått stå öppet hela natten.

Idag känns det lite mindre ensamt än igår och jag packar ner allt jag behöver för att kunna jobba under dagen och tycker faktiskt att det denna gången ska bli rätt så kul. Ljuset väcker kreativitet. Så är det bara.


          

Min kropp ömmar. Det är inte alls synd om mig då det är högst självförvållat tillsammans med tunga vikter och snabba rytmer. Det är "sköntont", man vet att det är för något bra men likförbannat gör det ont att gå för fort eller trycka på punkter på axlarna. Men det är faktiskt sjukt skönt att vara igång med träningen på riktigt igen. På det går jag 1 mil till och från jobbet varje dag så mina benhinnor och jag är just nu ovänner.

Mitt i funderartagen på vad jag skulle bjuda på från bröllopet kom jag på att det är klart ni vet bättre vad ni vill se och läsa om. Så ni är det önsketid. Vad vill ni se och läsa om från förberedelser, dagen D eller efter?



           

Igår bläddrade jag igenom massa fotografer och designers hemsidor för lite inspriration inför ett jobb. Jag snubblade (som alltid) in på Jonas Petersons sida som jag inte besökt på ett tag och blev hänförd av en vacker bröllopssaga som jag tycker att du borde se. Den hittar du här.



           

Igår kväll var jag med syster, svåger med kund på TV4:s "Mitt Kök" jippo uppe i Fiskebäckskil. Vi bjöds på 7-rätters av nästan genomgående svensk mat och dryck under den drygt fyra timmar långa sittningen. Jag och mat går oftast inte ihop, inte heller denna gången tyvärr. Det var inga rätter jag tar med mig för att laga i vårt kök, men mysigt värre var det. Däremot tar jag med mig olika detaljer från kvällen. Det berättades mycket ingående om de olika råvarorna och något som jag verkligen kommer att leta upp och köpa är ett salt (storm) och ett smör som tillverkas av en kille boende i Alingsås. Helt fantastiskt! Även ett svenskt vitt vin (som som inte ens dricker vin) som var helt okej, min vindrickande syster sa tillochmed att det var fantastiskt så ni vindrickare bör verkligen testa! Vinet hette Blaxta Chardonnay. Även ett annat svenskt dessertvin som var gott var Vidal Icewine- Blaxta vingård. Icewinet hade verkligen en makalöst fin historia med hur druvorna plockas i exakt sju minusgrader för att sedan tillverkas till vin. Det gör också att dropparna är dyra, en flaska på ett par deciliter ligger runt 750 kr på systemet.


           

           


Nog med mat. Aldrig trodde väl jag att det skulle handla om mat i min blogg. Kräsen. Eller finsmakare som jag hellre uttrycker det! Nu blir det promenad in till stan för att sedan träna combat. På måndag är semestern slut. För den här gången...

Nu blir det mer bröllopsgrejer. Lite mer om de små detaljerna som jag tycker gör en fin helhet i slutändan. Det där lilla extra som kan göra det hela mer personligt. Vi hade lite olika sådana detaljer. Här är en av detaljerna som jag tyckte gjorde våra sommardrinkar till brudskålen mycket tjusigare än det vanliga glas champangen som allt som oftast erbjuds. Sugrören som är ekologiska och i papp inhandlades hos Klara Form som jag varmt kan rekomendera. Jag beställde först en annan färg jag jag tyckte nyanser blev helt fel och det var inga problem att byta ut till dessa istället. Till vår sommardrink serverkades det färska jordgubbar som tog slut i ett nafs.