Från Fröken till Fru

Nu är det varmt på riktigt, and I like it. Ska strax skynda iväg på kundmöte men vill passa på att slå ett slag för mitt största sommarnöje, det jag kan längta efter flera månader i förväg. Sommar i P1. Alla underbart härliga sommarpratare! Alla är naturligtvis inte lika bra men det öppnades med påmpa och ståt i sommar av Mark Levegood. Härliga Mark! Har du missat? Lyssna här.

             

Ibland är livet bra härligt. Som de där sommarkvällarna när man kan äta jordgubbar och mjölk. En kväll precis som denna.

               

Igår på lunchen strosade jag runt lite på stan och hittade denna formidabelt vackra svala att bära på sin handled. Jag vill ha den. Hemskt gärna. Kanske får blir en sommarpresent till mig själv? Jag är väldigt dålig på att unna mig saker, att köpa saker till mig själv som egentligen är helt onödiga (och dyra). Men jag köper väldigt gärna snordyra byxor till M, eller andra dyra prylar som han ofta önskar sig. Men jag skulle ha ångest i flera veckor över att ens tänka tanken att köpa en par byxor som kostar 1400:- exempelvis. Är inte det konstigt?                       


                             

Idag kom värmen till Sverige. För att stanna i två dagar har jag hört. Tur att man kan till vara på den lite med grill och sol. Idag badade (läs doppade) jag mig för första gången. Det var havet och då gillar jag inte att bada så mycket. Egentligen inte för saltvattnets skull utan för att jag är rädd. Rädd för maneter, krabbor, fiskar, tång. Allt. Jag är en mesig soon to be 30 åring, jag vet. Men det är läskigt med hav. Det finns hajar i havet. Ända sedan jag såg filmen hajen som barn har jag varit rädd för hajar. I badhus, i sjöar, i havet. Mest i havet. Min logiska hjärna är fullt medveten om logiken i att det dyker upp en haj där jag badar, men KÄNSLAN går liksom inte att ta bort. Så jag fortsätter att bada i sjöar där jag ser botten. Det känns tryggast så.

                       
                                                                                               Foto: Johanna Torbjörnsson

Jag har haft flera personer, både här på bloggen, via mail och munväges som bett om "receptet" på min brudbukett som jag gjorde till vårt bröllop. Varsågoda.

Vita pioner 6 st
Vit Fresia 3 st
Solboll 3 st
Vita rosor stora 3 st
Vita rosor små 2 st
Ljusaprikosa rosor 3 st
Vit Anastacia (kryssantemum) 1 st

Idag slutade jag på mitt ena jobb för att till hösten börja heltid med det jag gillar allra bäst. Jag blev idag avtackad med fina ord och fantastiska blommor. Passade samtidigt på att bjuda på en riktigt smarrig kaka med rabarberoch vit choklad som tog slut fort... Jag har lärt mig så ofantligt mycket så det är med glädje och en del huvudbryn som jag ser tillbaka på min tid där, men ser mest fram emot att få ägna sig heltid åt det som känns närmast hjärtat. Sedan är det en bonus att plus detta ha ett konstnärligtyrke som man får jobba med vid sidan av. Lyckligt lottad helt enkelt.

                     

                              

Här ser ni tårtan som tog hem förstapris i gårdagens tårttävling! Jihoo. Ibland är jag bäst. Vill du också vara bäst? Receptet hittar du här. I övrigt så är dagens tema slapphet och soffan är kvällens bästa kompis. TV:n visar Sex and the City, så gråta får jag också. Det enda som saknas är mannen min. Det blev krans till slut igår också, kryss och rosor! Hoppas ni hade en fin midsommar.

                               

Det är torsdag och dagen har varit full av jobb, mathandlande, planerande och sista minuten köp. På slutet kom bästa kompisen och förgyllde kvällen, samtidigt åkte M till båten men kommer imorgon kväll igen. Det är också anledningen till att det blir till att fira istan i år. Det funkar det med. Men det hade varit sju resor roligare om solen skulle vilja titta fram, men det verkar den inte ska göra. Vi har i alla fall köpt en grill! En Weberhistoria som skall invigas imorgon. Göttigt.

Jag har börjar förbereda tårtan idag också. Har gjort en vitchoklad/vaniljmoussekräm idag som ska stå i kylen över kvällen och vispas upp imorgon till the cake. Lägger upp receptet här om den blir god och att rekomendera.

Igår var vi på kalas hos svärfar som fyllde 63. Han fick klocka och barometer till båten som han blev mycket glad över. En av babys släktingar var där som också var ed på bröllopet, han filmade allt. Så igår fick vi en film med massa klipp från bröllopet, det var hur kul som helst att se. Vi fick se en känslofylld vigsel, god middag med massa roliga tal och fina ord. Längre hann vi inte. Jo, vi snabbspolade till slutet, när vi dansade den här som "bröllopsvals"...


http://www.youtube.com/watch?v=WpmILPAcRQo 

                                       

Det är fredag. Jag har precis jobbat klart och har en begynnande migrän som smyger sig på. Jag har gått fårn att i princip aldrig ha huvudvärk till att förr förraveckan få mitt livs första migränattack med stora tårar och kräkningar som påföljd. Efter det har huvudvärken valt att smyga sig på allt oftare. Jag går konstant runt i solglasögon eftersom det alltid är så ljust och jobbigt. Usch. Jag bara hoppas det försvinner snart. Samtidigt har jag årets hittills jobbigaste allergiperiod så just nu är det en downer.

Imorgon ska vi på bröllop baby och jag. Vi ska åka hela vägen till Ulricehamn där bröllopet ståndar. Har idag varit och köpt bröllopspresent och kort så idag ska vi försöka ta en lugn kväll. Jag fick med mig kräftor och räkor hem från Grebbestad där vi tillbringade dagen och kvällen med jobbet igår så det ska vi kalasa på här hemma en fredag som denna. Det var även då jag hittade värsta lilla räkfamiljen på min tallrik. Fick lite ont i hjärtat.


             



Hoppas ni alla får en mysig fredag i varje fall. Det ska vi ha.

                                                      Bilden är hämtad från Once wed

Jag måste erkänna en sak. Jag är väldigt glad över att allt stressande, planerande och beslutstagande är slut. Jag hade hemskt gärna gjort om dagen igen om man slapp allt innan. Men jag är oerhört glad över att man gifter sig en gång med varandra. Jag har hört många uppleva en tomhet efteråt men den verkar inte infinna sig hos mig. Det enda som känns annorlunda är att inte vara på grymmet 6 dagar i veckan utan bara 3. Man har fritid nu, vad ska man göra med den? Det känns ingenting annorlunda att vara fru. Mer än att vi är lite nykära på nytt och väldigt gärna vill vara med varandra men annars vet jag inte vad jag ska svara på frågan "_hur känns det" som frekvent återkommer.

Vi väntar nu på att bilder från bröllopet ska börja trilla in. Vi har fått från en vän hittills och beställt våra bilder från fotografen. De levereras om 2-3 veckor. Vi hoppas på att fler skickar bilder eftersom vi själva saknar bilder helt. Så fort allt är på plats så lovar jag att dela med mig. Dels av all dekoration och förberedelser och på hela bröllopet, från morgon till kväll. Jag tror att många är nyfikna eftersom antalet unika besökare har stigit från dryga 100 per dag till 250. Håll ut, det kommer!

Inte vi, men mysbild!

             

Vilken dag. Vilken dag.

Det började med nerver som gjorde sig påminda runt fem på morgonen. Därefter var det svårt att sova och kvart över sju gick vi upp. Jag hann knappt äta frukost utan packade ner mina saker i en väska och bege mig mot salongen där Karolina skulle göra mig fin tillsammans med tärnor och mamma. Väl på salongen blev allt hår upprullat på spolar och jag fick sitta isolerad i en tork i 45 minuter innan jag blev utsläppt. Under tiden anlände vår fotograf och mina systrar och bästa kompis började göra sig i ordning. Bästa vännen var som en kran och hon bara grät från det att hon kom in genom dörren. Lika bra att släppa på det sa jag , så kanske du slipper det senare. Och det gjorde hon. Släppte på. Efter 3 ½ timme var vi äntligen klara och jag sminkade mig själv innan klänningen skulle på. Jag som oroat mig för hur jag skulle få på mig den så var den till och med lite för stor. Så skönt. Sedan kom stunden då fästisen skulle komma för att möta upp. Finaste, vackraste han kom han in i salongen. Snyggaste man kan tänka sig! Vi pussades och kramades innan vi tog plats i bilen mot Stenungsund där vi skulle fotograferas.

2 timmar senare var det dags. Fjärilar i magen, hjärtat i halsgropen. Mina tärnor och M:s bestman tog plats och tågade ut mot trädgårdsaltaret när musiken drog igång, London Orchestra spelade ”Dont stop beliving” . Efter kom vi. Nervösa. Förväntasfulla. Och oerhört kära. När vi kommit upp vågade jag knappt kika efter vännerna som stod med tårar rinnande längs kinderna. Vackra vänner och finaste familjen. Alla var så fina. Vår sjökapten hälsade alla välkomna och sedan började Mikael spela ”Right here waiting” och då fick jag syn på pappa som nästan grät hejdlöst och då var det liksom kört. Tur att jag fått en servett precis innan vi gick in som jag torkade tårarna med. Vigseln fortsatte och Lisa Pedersen spelade ” Utan dina andetag” och ”Halo”. Så vackert, grymma Lisa. Vi fick säga löften högt och jag var så nervös för att säga fel mitt upp i all känslostorm med det gick bra. M höll min hand krampaktigt och kämpade för att tårarna inte skulle tränga fram men det var lönlöst. Det var så fint, så perfekt för oss. Sedan drog Oscar Linnros stämma ingång, ”Genom eld” och vi tågade ut. Vilken lycka. All nervositet bara släppte och det kändes hur bra som helst. Vi fick sedan gå ut för att få ris kastat och ta emot massa kramar av alla gäster som ville gratulera. Sedan blev det brudskål med sommarbål och efter det gäst och familjefotografering innan det var dags att sitta ner till maten.

Och vilken middag. Vilken kväll! Våra tostmasters tågade in till Madagaskarversionen av ”I like to move it, move it” och skapade en riktig peppstämning utan dess like. Kvällen bjöd sedan på en mycket bra grillbuffé varvat med vackra tal, fina spex och roliga ord. Våra syskon, föräldrar och vänner är verkligen de bästa som finns. SÅ grymt. Sedan höll M ett tal till mig. Jag blev tokrörd och fick kämpa för att inte lipa ögonen ur mig eftersom M själv hade mycket svårt att prata och höll på att bryta ihop på slutet. Tack hjärtat. Du är bäst. Nu packar vi våra ryggsäckar du och jag, tillsammans. Efter maten var det dags för tårta och godisbuffé, mycket lyckat! Tårtorna var något smälta tyvärr men smakade lika gott för det verkade det som. Min syster hade gjort ett urgulligt bröllopspar i trä till oss som stod på vår tårta. Efter det hade de ordnat så att vi släppte upp rislyktor mot himlen, det var skitvackert. Helt vindstilla steg de upp mot himlen, helt ljudlöst. Till slut blev det lite allsång och efter det var festen igång. Vi dansade våra fötter, ömma, trötta och smutsiga. Våra hjärtan är fyllda med massa kärlek till varandra och våra nära och kära efter en helt fantastisk dag. Den bästa i våra liv. Tack alla.

Och M. Aj Lav jo.

(För er som undrar kommer det naturligtvis bilder från denna dag, som utlovat. Håll ut!)

               

Vårt kök är ett blomsterhav och jag tror inte det någonsin luktat så gott här hemma. Idag bär det av upp till Villan för att göra iordning inför den stora dagen imorgon. Ikväll binds det buketter till mig själv och tärnor och fästisen plus bestman ska få sig ett litet corsage också. Det blir grejt.

Det börjar kännas. Pirra i magen och dunka hårdare i bröstet. Nu gör vi det, nu gifter vi oss!

Det ramas menyer, klipps papper, görs snurror, köps blommor, provas ringar och planeras inköp. Nu är det snart dags och vi har fullt upp som ni säkert märker då inläggen här blir allt glesare. Jag lovar att dela med mig av allt när bröllopet är över. Det blir liksom inget roligt att avslöja allt eftersom flera vänner som kommer på bröllopet läser här. Vi har fått tre sena avhopp tyvärr och har just nu huvudbry över hur man löser det med tomma stolar eftersom festhäftet redan är tryckt och numreringen i bordsplaceringen blir helt fel om man tar bort stolar eller flyttar om. Tips någon?

Igår var vi hemma hos svärisarna hela eftermiddagen och innan dess på tryckeriet för att ordna med de sista tycksakerna. Under eftermiddagen sedan sågades och målades det ända tills det började regna. Och bra blev det! Vi är ännu inte nervösa någon av oss, bara lite stressade över allt som ska fixas men allt börjar falla på plats rätt så bra. I måndags hade jag dock ett av de värsta migränanfallen jag någonsin haft. Aldrig haft sådan smärta i huvudet i hela mitt liv. Det slutade med att jag spydde, sov flera timmar och sedan var det över. Bara sådär. Men skönt att det inte satt i.

Jonas Peterson var namnet.