Tydligen sämre än sämst...
Träffade min nya PT för första gången i veckan och domen var hårdare än vad jag tänkt mig gällande statusen på min kondition så idag var det jag som begav mig ut i löpspåret och jag har bestämt mig för att börja på en nivå som funkar och det blev att ta sig runt 2,5:an. Jag som för 7 månader sedan sprang 8:an, höll nu på att dö efter 2,5. Men jag gör i alla fall någonting åt det så det är jag nöjd med.
Idag fick jag en bild av min bästa kompis. Det var en nos. Det visade sig att hon hux flux gått och blivit hundägare. Hon har längtat så mycket så jag hoppas dte går bra. Dom svängde förbi förut så jag fick se honom, superfin. Gyllenbrun/gulid, stor smidig sak. Nu väntar söndagsstäd och matlagning. varför är allt så mycket tråkigare när man är ensam?
