Bebispaket

Igår fick jag ett fint samtal från en vän som berättade att det låg en bebis i hennes mage. Jag blev superglad för deras skull och kommer se mycket fram emot när knyttet ska titta ut. Samtidigt slog det mig hur gamla vi börjar bli. Vuxna. Vi är såpass stora nog att kunna ta hand om ett barn och den känslan är verkligen sjuk. Jag vet att man är fullt kapabel att ta hand om ett barn i 30-års åldern, men för mig känns det fortfarande lite surrealistiskt att tänka att man kan bli förälder. När ska man känna sig redo för sådant, gör man någonsin det? Men alla bästaste hurra för J och L som i mars ska få en parvel, hipp hipp, hurra!

                     



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0