D e t ä r s å v a r m t
Häromdagen åkte jag ner till Varberg för att hälsa på storebror och hans familj med mina fina två syskonbarn Agnes och Axel som slagit läger där. Då fick jag mysa med Axel, världens finaste lille kille. Jag har alltid sagt att jag bara vill få töser när jag får barn (kom igen, moralpanika mig nu) men om jag får en Axel så kanske jag kan tänka mig en pojke. Han är så mysig. Han kryper gärna upp i knäet och vill att man ska läsa bok. Det har han gjort sedan han var pytteliten. Man får gärna läsa 100 böcker som han gladeligen hämtar från sitt bibliotek han här därhemma. Han har också en förmåga att gå och lägga sig lite varstans när han blir trött. När han fyllde 2 år och hade kalas gick han och lade sig i ett hörn i köket och somnade. För roligt för att vilka krypa i säng. När jag var i Varberg lade han sig mitt i vår bollek ner på asfalten och sa att han var trött och skulle nana lite. Gosunge.
Det är för övrigt så svettigt ute så jag nästan dör. Idag är sista jobbdagen sedan är det semester, jippieho. Då kan man slippa kostym och svarta kläder för ett tag.
