Erin Ever After och strutsfjädrar på det.


Jag hittade den här när jag läste en av mina favoritbloggar, Erin Ever After . Erin skriver bra och mycket men framför allt tipsar hon om fina bilder och vackra skapelser. Denna är en av det vackra hon delar med sig av. Apropå att tipsa, jag är på jakt efter strutsfjärdrar inför bröllopet, någon som kan tipsa om var man bäst och lättast köper?


Lyllos Stockholmare.

I somras var jag i världens vackraste huvudstad (igen), Stockholm. Jag har olika slags relationer till den staden, mitt andra hem vill jag nästan kalla den. Har bott i staden tidigare och älskade allt utom avståndet till min familj. Så jag stannade inte kvar. Men jag älskar fortfarande allt. Arkitekturen, anonymiteten och pulsen. Hade jag varit rik skulle jag haft en lägenhet med stukatur och högt i tak bara stå väntandes på att jag skulle komma och hälsa på den. Vi hade varit en match made in heaven min lägenhet och jag. Men nu är jag varken rik eller ens i tankarna på att flänga upp och ned till Stockholm veckorna i ända. Det räcker med ett par besök per år. Om jag och M hade gift oss i Stocholm så hade vi definitivt bott i det rum och på samma hotell som jag och min vän gjorde i somras. Story Hotel. Kanske det vackraste och grymmaste hotellet och konceptet jag varit med om. Så mitt tips till alla er brudpar som gifter sig i Stockholm, spendera bröllopsnatten på Story Hotel.

Här är en bild från vårt rum, det underbart grymma "Bathroom:et". Kvm2 är begränsade men ack vilken underbar arty utopi det är. Me like.




HåHe


Lyssnar på Håkans nya skiva och njuter riktigt mycket och blir nästan nostalgisk. Tänk att man är så gammal så att man kan tänka på sina tonår när man hör viss musik, det är fantastiskt. Jag tycker om (än så länge) att krypa längre upp i åldern. Tänk att slippa tonårsångest, osäkerheten som medföljer och att tycka så mycket om så att hjärtat nästan går sönder (och att hata så mycket så allt blir svart). Tänker på tonårsförälskelse och hur mamma försökte lugna med att det går över och hur arg man blev när man inte blev tagen på allvar med sitt brinnande hjärta och tron på att det kommer vara för alltid. Jag undrar hur jag en dag kommer säga till min dotter när hon kommer hem med fåglar runt öronen eller gråter sig till sömns på grund av kärlek. Ska man säga som det är, att det förmodligen inte är för alltid (vuxenbitterhet?) eller svepas med och skratta och gråta över den där söta personen som hon är så kär i. Jag ska försöka lova mig att använda mig av det senare.

I´ve just died and came to wedding heaven...























 

                                                    Photo: Simply Rosie Photography


Mardrömmar är marodördrömmar

Jag drömmer mycket och ofta. Jag drömmer så intensivt ibland att jag tror mig själv. Jag kan vakna och ha kvar en äckelkänsla i magen hela dagen om drömmer varit obehaglig. Det var den inatt. Jag tenderar att drömma om saker som tar upp mitt vardagliga tänk eller funderingar och just nu är det bröllop och jag har ofta samma återkommande dröm. Allt går fel. Då menar jag inte, ”Åhnej, maten serverades försent” eller ”Farmor åkte hem för tidigt” eller ” Mitt hår hamnade på sniskan under dansen”. Nej jag snackar M A J O R E R R O R.

Inatt gick det så fel att vi glömde av att göra en massa saker. Vi glömde genomföra hela vigseln så ringar och att säga ja fanns inte med. Sedan glömde vi fotografera oss och det kommer vi på när det är natt (jag blir helt förtvivlad för det känns som en av de viktigaste sakerna för mig förutom ett ja). Inte nog med det så har inte en enda gäst med sig kamera så vi har inga minnen från den här dagen på pränt alls. Jag blir ledsen och gråter. Då visar det sig att vår festlokal blivit dubbelbokad så det är en annan fest där, med pianobar istället för musiken som var tänkt och jag suckar ännu djupare. Jag vaknar sedan som i trans och känner mig sorglig inuti och hoppas att det inte ska gå så fel, för det gör det väl inte, eller? Jag lugnar mig genom att kolla på det här och får mig samtidigt ett gott skratt.


Intervju med Jonas Peterson



http://www.interviewsbycrashtaylor.com/2010/10/22/crash-taylor-interviews-jonas-peterson/


I ord och bild

Litet tag sedan nu som jag skrev. Har haft mycket att göra och det börjar så smått lugna ner sig som tur är. Helgjobben glesar ut och jag får vara mer ledig, jippiehey! Mer tid för blogg och bröllop och även träning som ligger högt upp på prioriteringslistan just nu. Har de senaste veckorna ägnat mig åt något så tråkigt som att lära mig springa. Det kanske låter trivialt och konstigt, vaddå, alla kan väl springa? Men nej, men nu börjar jag kunna, eller orka har det väl snarare handlat om. Jag dog efter 200 meter förut och det var obereonde i vilken form jag var. När jag tränade som mest med olika träningsfromer 4-5 ggr/veckan så klarade jag ändå inte att jogga en längre tid. Men nu! Jag sprang min första 5 km för två veckor sedan med hjälp av skrik från min ettriga lillasyster och tillika PT och sedan har jag fortsatt springa mellan kampsportsträningarna och jag har helt plötsligt en kondis! Fast det är fortfarande inte lite kul att springa som att boxas eller träna Bodycombat men jag hoppas det kommer. Mitt mål innan bröllopet är en mil och det ska tusanimig gå. Det ska bara det!


Jennifer Eileen

Idag har jag planterat en hortensiabuske som jag hoppas ska kunna blomma till nästa sommar så jag kan plocka blommor till min brudbukett från den. Det är inte säkert det dyker upp några blommor alls på den, men man kan alltid hoppas. Efter jobbet och innan träningen kallar så fick jag lite tid att surfa på bröllopsfotografers hemsidor och har hittat en ny favorit som kan vara värd att kika in. Jennifer Eileen heter hon. Du hittar hennes blogg här . Duktig och helt värd att kolla upp. Nu ska jag iväg och boxas.


Music Maestro



"- This is the first day of my life(...) I think I was blind before I met you." Det sjunger Bright Eyes med sina hesa stämma och jag blir nästan mer kär än innan. Han sätter pricken över i:et och jag spelar upp för M som sitter böjd över sin nya Iphone och frågar om han tycker den är fin? Jag vet redan innan att han ska säga "mmm", fast att han tycker att han inte sjunger så fint. Jag ber honom föreställa sig Lisa sjunga den istället och han säger kanske. Vi har lite olika musikintresse jag och min M. Han gillar slätstruket och jag gillar mer alternativ/indie/rock/pop musik. Jag gillar bra musik brukar jag säga. Jag är mer intresserad av allt det som hör musik till medans M är sjukt intresserad av själva ljudet och det man spelar musiken på. Det är bra. Vi kompletterar varandra då mitt teknikintresse är lika med noll. Men tillbaka till Bright Eyes. Jag spelade honom som svarthårig indieflicka och nästan grät för det var så fint. Jag har mycket fina minnen till hans musik. Många filmer som fått toner satta av honom, bilder som kompletteras med hans musik och jag gillar det. Så kanske blir det han, kanske blir det denna låten. Om jag får M:s "mmm" att bli mer till ett Ja!

Det är svårt det där med musik till en vigsel. Jag ändrar mig från gång till gång. Vissa låtar är nog spikade men jag är ambivalent med andra. Jag älskar kent. Fullkomligt, över huvudet, älskar kent. Jag vill ha med något från dem men det är bara att konstatera. Jocke Berg är sanslöst duktig på att skriva om att vara olycklig men sprutar dessvärre inte ut massa låtar om lycklig sådan. Det finns låtar som beskriver kärlek på ett sanslöst vackert sätt, med ord som nästan smälter i munnen. Utan dina andetag. Tyvärr en väldigt sönderspelad låt som i princip finns med i varje vigselakt. Därav min ovilja till att ha med just den. Alla andra låtar jag spelat för M tycker han inte om så just nu är vi tillbaka på ruta ett och vi får se hur vi går vidare. Det vi vet är att vi har två personer som ska spela olika låtar. Det är ju bra att vi kommit så långt.

Uppmanar er att lyssna på denna fantastiskt vackra låt. "- I'm Glad I didn't die before I met you..."



Helguppehåll!

Det blev utan min avsikt, en hel helgsuppehåll med skrivandet. Anledningen stavas fästman som kom hem. Det blev liksom roligare att göra annat, hänga med dator eller fästman. Inte så svårt val. Jag har faktiskt jobbat i helgen också och avslutade med kalas för min yngsta syster som fyllde 23, hipp hipp hurra! Nu är vardagen på igen och jag sitter fortfarande och jobbar framför datorn fast jag borde lägga av. Så det blir paus, bloggpaus! Det har varit lite bröllopshappening hemma hos familjen idag, vi bokade vigselförrättare idag helt otippat. Jag hade fått tips om en person och jag hoppas han är bra. Gammal men bra. Vi korsar våra fingar och hoppas på det.


Det börjar bli vinter på riktigt nu. Jag fryser om mina händer och min kropp skakar. Jag tänker att jag behöver köpa en ny jacka, fast egentligen borde jag bara klä på mig mer. Jag vill egentligen vara här . Jag har hört att det ska bli den kallaste vintern på 1000 år. Jag drar täcket längre upp över huvudet och hoppas inte...



PS: Idag kom även en liten familjeskrutt till världen, hon har fått ett grymt fint namn den lilla. Som ett smör. Sug på den. Inte Lätta eller Bregott i alla fall, så mycket kan jag säga. :DS


Tärnor

Från början var det inte tänkt med några tärnor. Men så tänkte jag om. Hur roligt är det att göra sig iordning inför ett bröllop om man inte har någon att dela det med? Precis. Så nu har jag tärnor. Jag har tillochmed tre. Från noll till tre, inte illa. Jag ser fram emot att ha en dag med att hjälpa till att sätta upp hår, skratta, fota och framför allt få vara nervös tillsammans med. Tillsammans är man mindre ensam! Det blir systrarna och bästa kompisen som får agera stöd på flera nivåer den dagen och jag känner mig trygg med att de ska finnas där.

Vi har tillochmed lyckats hitta tärnklänningar redan som jag (och förhoppningsvis klänningsbärarna) tycker är grymt fina. Färgen är helt sagolikt snygg gammelrosa/brun, det kommer bilder senare. De ska dock sys om en del, läggas till och tas bort. Dom kommer bli jättefina i sina klänningar, stans snyggaste tärnor, helt klart! En som vet hur man fotar glädje och fångar detta bäst på bild, här på en brud med sina tärnor, är Jonas Peterson . Kika in de nya bilderna på hans sida.



Dekorera mera

Det här med att dekorera en festlokal för bröllop är faktiskt något jag ser riktigt fram emot. En del ser det nog som jobbig och stressig syssla men just nu är jag positivt inställd och tycker det ska bli kul. Jag har redan börjat samla på mig passa saker som jag ska använda mig av. Tomma glasburkar, fina papper, gamla böcker, bilder på blommor, bokstäver, fåglar, you name it. Jag har just nu en ambition att lära mig vika origamifåglar. Vi får se hur det blir med det, men just nu finns det me di planerna. Det är svårt att välja och gallra för att få en helhet i sina tankar om dekoration, lite som att inreda en lägenhet eller ett hus, fast bara för en dag. Och helheten och detaljerna är superviktigt för en stilfascist som mig. Så jag börjar redan nu, att samla och samla och samla. M blir galen på mina diskade glasburkar som ska användas som vaser till de låga trädgårdsbuketterna. Lägenheten är inte tillräckligt stor för mina tomma glasburkar tydligen. Men jag samlar på, fast på vinden. Jag vill ändå passa på att tipsa er som också har ambitionen om att vika origami att kika in här . Där kan man hitta mönster till allt från bältor till elefanter. Grymme. Nu blir det att lyssna/titta till sommarpratarna, min favorit Hanna Hellqvist är med.


Sakna



Ju mer jag tänker på att han är borta desto mer saknar jag. Så jag försöker låta bli. Det är måndag och jag tackar teknikens under för skype som gör att jag kan få se och höra trots att han är i ett annat land. Idag är det mycket att göra, inget bröllopsrelaterat dock utan med allt annat man gör. Som att jobba. Med två jobb som man skall försöka hålla isär, något som just nu är den största utmaningen då de tenderar att gå in i varandra. Mer bröllopsbloggeri senare ikväll.

PS: Kul att se att de unika sidvisningarna för bloggen bara ökar. Hoppas ni hänger kvar:DS


Söndagsångest och lokalrelease

Idag blev jag väckt tidigt, tidigt av M som sa hejdå och packade sina väskor och åkte bort...igen. Det gör lika ont i hela bröstkorgen varje gång han måste åka och det verkar som jag aldrig vänjer mig. Men jag vet att han kommer tillbaka så jag stoppar undan det svarta lilla hålet genom att fylla det med saker som vi kan göra när han är hemma igen, eller saker vi gjort när han varit hemma. Som att träffa bästisen som M fick en vit sten av, som att få somna på favoritstället vid halsen, eller som att sjunga och dansa löjligt när vi borstar tänderna innan vi ska somna. Nu känns det helt plötsligt lite lättare. Tacka vet jag människans minnesfunktion.

Det har varit en del hemlighetsmakeri runt var vi skall vara på vårt bröllop men det är slut med det nu. M tyckte inte det var lika viktigt med hemlisen längre och berättar nu därför att vi efter vilt letande hittat en nästintill perfekt lokal. Perfekt blir den efter vi har fått gå loss med dekorationerna. Det är jag helt övertygad om. Villa Vanahem är det vi bokat. Vi kommer både att vigas och hålla festen på plats vilket känns skönt, inget jobb med att flänga runt för oss eller gäster. Vi hoppas det blir bra.


Att välja rätt.

Jag har normalt beslutsångest innan jag köper saker. Min telefon har varit trasig och haft sprucken display i ett par månader nu. Nu har jag äntligen bestämt mig för en ny och beställt den. Äntligen. Jag köper skor som får följa med mig hem för att sedan bli återlämnade då jag inte HINNER bestämma mig klart innan det öppna köpet går ut. Detsamma gäller kläder. Det som oftast får stanna är just klänningar. Det är nämligen lite av min grej, jag samlar på klänningar. Jag älskar klänningar. Korta, långa, mönstrade, stora, tighta vadsom. I like em´. Tänk er nu då detta. Till en av de viktigaste dagarna i mitt liv ska jag bara få välja en endaste klänning. EN. Den ska liksom vara klänningen numero uno. Dessutom ska den sys efter egen design så jag får alltså bestämma helt själv hur den ska se ut och jag tycker nästan att det är jobbigt, för tänk om jag väljer fel. Helt plötsligt så är den där, uppsydd och klar och jag kanske inte tycker den är så fin som jag tänkt den på pappret eller i huvudet. Turligt nog har jag en förståndig sömmerska tillika mor som tycker att vi ska sy upp den i annat tyg först för att se om det blir bra. Och jag andas ut lite. Men fortfarande. Jag måste bestämma mig för en. Jag har ungefär 40 bilder i datorn på klänningar jag tycker är snygga, ibland bara en detalj jag gärna vill ha med men klänningen i övrigt är hemsk. Ibland är klänningarna sjukt snygga men inte så "jag" eller tvärtom. Jag ser inte riktigt fram emot att behöva komma till den punkt då jag ska bestämma mig. Jag avundas all modeller med sina små, fina nätta bystar som kan ha vilken klänning som helst utan att det ser vulgo eller förskräckligt ut. Give me.

Tillbaka till letandet. Jag tror jag vet ungefär. En sak vet jag i alla fall. Spets. Det är mitt ledmotiv just nu i sökande av modell, tyg och design. Håll till godo med lite av de bilder som finns i mitt arkiv. Vad tycker ni? Det blir nog tillfälle att återkomma till just detta ämne...

 lajk.

 undrar vad sidenbandet gör där?

 fränsnygg.

 Gosh vilket handarbete.

 Vacker.

 En av mina favoriter. Vera Wang såklart.




Det är höst nu. På riktigt.

Idag är det höst på riktigt. Det är blött i luften, gula/röda/gröna löv på träden utanför våra fönster och jag tar på mig den stickade koftan jag köpte som knapparna är sönder på. Men det gör ingenting, den är fin ändå. Och varm, framförallt varm. Jag packar iordning utrustningen och konstaterar att det är bra at ha vänner som kan låna ut prylar till en när det behövs. Snart köper jag en ny och en egen. Igår fick ni ta del av en av Tec´s bilder, en bild som gör den kallaste människan kär. Till det får ni dagens soundtrack som ypperligt smälter ihop med det melankolivädret som kom idag.



http://www.youtube.com/watch?v=iIiRXQTsWTo


Friday i´m in love

 
Photo: Tec Petaja.

Det är fredag och jag drar ett djupt andetag för att förbereda mig på helgen som är full med plåtningar. Men det är ett lyxproblem men jag ser fram emot min första helg om tre veckor då inget är inbokat. Inga möten. Inga plåtningar. Inga besök. Inga resor. Bara hemma och förhoppningsvis är M hemma också men nuförtiden vet vi aldrig. Jag behöver en helg med inga måsten då jag kan få göra egosaker som åka till blomsteraffären för att köpa lökar som jag kan plantera nu i höst för att de ska blomma fint lagom till början av juni nästa år. Jag hoppas att kunna ha så mycket trädgårdsblommor som möjligt till bröllopet då det är det allra vackraste enligt mig. På tal om vackra saker. Se bilden och bli lite, lite mer kär än vad du var sekunden innan. För det är friday, and friday im in love. Förresten, vad gillar ni den nya layouten på headern? Tack J för hjälpen, du är en klippa.


Att finna den rätta.

Just nu går vi i sökandets tecken. Vi letar vigselförrättare och efter små dispyter/diskussioner/samtal här hemma så blir det nu en präst som ska viga oss. Jag är själv inte med i Svernska Kyrkan men ska gifta mig med en som är som tyckte det var oerhört viktigt med att ha en präst så nu blir det så. Kompromiss. Det är väl så man gör? Hur som. Sökandet efter en präst som kan tänka sig flytta på sig utomhus, en bit från där vi bor, som är personlig, varm och mänsklig tycks vara svårare än vad jag kunnat tro. Vi har fått lite tips här och där men inga av dessa präster har kunnat, vilket är synd. Så vår jakt fortsätter. Vi har haft telefonkontakt med en präst vi ska ringa idag igen men igår fick jag ett hett tips om en kvinnlig präst som tydligen ska vara helt grym. Jag har mailat henne och hoppas hon kan.

Man vill gärna undvika detta...

http://www.youtube.com/watch?v=pE9BcAQb56o


Brand new shoes

Det är mycket jobb, jobb, jobb just nu och det finns inte lika mycket tid att göra sådant som är roligt. Idag kommer fästmannen hem efter att ha varit och jobbat borta en vecka och jag längtar nästan ihjäl mig tills han ska dyka upp innanför dörren till vår lägenhet. Jippie. Jag har dock hunnit med en grymt bra grej i bröllopsplaneringen idag under en lunchrast nämligen... jag har hittat mina skor till bröllopet! Jag sprang bara på dem, tyckte de var helt perfekta och satt som en askeungesko! Bilder kommer senare (om de godkänns av den blivande bättre hälften.) Jag tycker det är minst lika viktigt att han tycker de är fina. Ska gå här hemma i dem lite också så jag känner om mina normalt conversevanaplatta fötter klarar av att ha såpass hög klack utan att smälla av. Att gå i höga klckar klarar jag galant faktiskt, men är lite av en prinsessa på ärten som får ont av allt. Till och med mina nya gympaskor. Så jag håller andan och håller en tumme.

Lyssna på She&Him som sjunger finstämt om just det, Brand new shoes!



http://www.youtube.com/watch?v=bcshU1Vbm-8

PS: Roligt att se att jag under gårdagen fått 45 unika besökare till bloggen,kul!Hoppas ni fortsätter trilla in:DS


Du är bjuden.

Det här med att göra en inbjudningslista till bröllopet är inte det lättaste. Det finns relationer att ta hänsyn till, det finns vänner, släkt och familj man sällan ser men ändå håller av och det finns också det där, lite irriterande ordet budget att förhålla sig till. Jag vill gärna ha en relativt "intim" vigsel och fest. Helst inte en enda person över 60-strecket men inser mer och mer hur svårt det kommer att bli. Vi har en lista på 77 personer i dagsläget och jag börjar inse att det är nu man måste börja sålla. Men det är svårt. Fästmannen min, M, han är inte så mycket för att bryta på etikettregler och kan inte tänka sig bjuda halva par och så vidare, medan jag själv inte bryr mig så mycket om vad man borde och vad andra tycker. Om M hade haft en vän som jag aldrig träffat eller har någon form av relation till exempelvis så hade jag inte på några sätt blivit sårad över att inte få följa med på han/hennes bröllop. Men det är jag det. Jag har börjar förstå att många visst bryr sig och har mycket åsikter om vad som är rätt och fel. Så vi kompromissar bäst vi vill med våra halvor av gästlistan. Vi kompletterar varandra med mod och hyffs! Tragglandet fortsätter och jag är övertygad om att det löser sig till det bästa. Vi ser mycket fram mot att få dela denna dag med familjerna och vännerna. Det kommer bli grymt. Jag bara känner det på mig.

Oh so Beautiful.

Jag älskar vackra saker. Vackra människor. Vackra prylar. Vackra tyger. Vackra former. Därför blir jag så glad när jag hittar vackra bilder från vackra bröllop på olika bloggar runt om. Min två favorit bloggar är Style me Pretty och Ever Ours som jag nästan inte kan vara en dag utan. Jag blir lycklig av de vackra paren som visas på sidorna, den nedrans snygga stylingen och de omsorgsfullt tagna porträtten. Och ännu en gång bevisas det att det är detaljerna som gör det. Onekligen. Jag märker också hur jag för varje gång jag ser en ny design på bröllopsklänning ändrar mig i designen om hur min egen ska se ut. Men det tar vi en annan gång, klänning är ett helt kapitel för sig. Jag lämnar er med bilder från favoritbloggarna. Ha en fin fredag.




 


RSS 2.0