Från Fröken till Fru

                                              

Hemma igen efter en supermysig helg där jag lärde mig att prova att äta nya saker ännu en gång. Mango kyckling denna gången. Ibland är det bra att låta andra bjuda en på saker man själv aldrig skulle våga laga då man läser receptet. Väldans gott. Det hela avrundades med en söndagspromenad med frisk luft så jag känner mig härligt utvilad trots aktiviteter hela helgen.

Jag har ju skrivit innan om hur jag ibland drömmer om vårt bröllop och hur det mesta går fel. Ofta gör jag detta när jag är stressad på jobbet eller liknande. Så jag fasar lite för att ju närmare man kommer den fjärde juni tjugohundraelva, desto högre stressfaktor att allt skall bli klart i tid. En del på jobbet har gift sig nyligen och berättat om hur veckorna innan bröllopet blev till en massplanering för förberedelseorgie för att få allt klart och charmen med att förbereda ett bröllop försvann i all hets. Jag hoppas det inte blir så. Jag kan inte sluta fundera över om de tar hjälp av andra runt omkring? Jag tror att många inte vågar be om hjälp för att det känns dumt att belasta andra med jobb. Men faktum är att jag tror att många hade blivit överlyckliga att kunna få bidra på något sätt till att göra bröllopet lite mer till en helhet. Det blir om inte annat mer personlig touch på det. Själv hade jag hemskt gärna hjälpt till med en kompis eller släktings bröllop om det än gällde att sy eller klistra ihop något, eller snickra eller binda blommor. Men ändå står jag där själv och frågar inte om hjälp. Just nu vet jag inte vad det skulle vara för typ av hjälp men när helheten över hur vi vill att det ska vara, så kanske. Det är i och för sig lättare med människor som själva erbjuder sin hjälp, då vet man att de vill inte för att de inte vågar säga nej. Så vill du hjälpa till, fråga! Vi skulle bli så glada och tacksamma för minsta lilla.

Nu ska pappa firas. Grattis till alla stora och små pappor.